Torsdag 2/2 2012
Idag...2 Februari är ett datum som jag alltid har minnats, och kommer att göra resten av mitt liv.
Annelie F, min gamla barndoms vän (hej hej Annelie) fyller år!!! Idag 39 år!
Hon är en underbar person, snygg, rolig och smart. BÄST helt enkelt. Alla gillar henne <3
Detta kommer bli ett välidgt sentimentalt inlägg:
Min Pappa lämnade oss på denna jord även denna dag.
För 7 år sen, den 28 Januari skulle han ha fyllt 60 år! 60 år!! Svårt att begripa faktiskt.
Han dog 5 dgr efter sin födelsedag....53 år var han.
Det går dagar, veckor då jag inte tänker på Pappa.
Men efter denna jul, i början av detta året har jag tänkt på honom varje dag....
Både med sorg då jag nästan blivit rörd och gråtig men jag har oxå skrattat till och känt en sån ödmjukhet.
Min Pappa var en ung Pappa...han blev Pappa när han var 20. Vi tyckte det hörde ihop.....1952 och 1972.
Jag var ett efterlängtat barn...svårt att tro men i födelseannonsen som jag har kvar står det:
-Vår Efterlängtade Dotter.
Och jag var nog det, efterlängtad. Jag var ensambarn fram till jag var 8, då Matilda kom April 1980.
Jag fick otroligt mycket kärlek och uppmärksamhet, var även enda barnbarnet fram till då.
Jag är ju en typisk stora syster, men eftersom jag var 8 år när jag fick syskon så anses man som ett "ensam barn"....
Min Pappa var faktiskt helt underbar i min barndom.
Han varen lek pappa. Han lekte ofta med mig, t. om med Barbie och med Dockor. Han gjorde b.la tennis rack till " Barbisarna" av grön ståltråd, sytråd och plåster. Han var otroligt händig och kreativ, han byggde, snickrade, målade och fixade...ALLT för MIG!
Han var väldigt musikalisk, sjöng i band och spelade gitarr.
Han skrev b.la 2 låtar till mig, en som heter " Johanna Maria" och "Johanna, now we celebrate".
Annelie F, min gamla barndoms vän (hej hej Annelie) fyller år!!! Idag 39 år!
Hon är en underbar person, snygg, rolig och smart. BÄST helt enkelt. Alla gillar henne <3
Detta kommer bli ett välidgt sentimentalt inlägg:
Min Pappa lämnade oss på denna jord även denna dag.
För 7 år sen, den 28 Januari skulle han ha fyllt 60 år! 60 år!! Svårt att begripa faktiskt.
Han dog 5 dgr efter sin födelsedag....53 år var han.
Det går dagar, veckor då jag inte tänker på Pappa.
Men efter denna jul, i början av detta året har jag tänkt på honom varje dag....
Både med sorg då jag nästan blivit rörd och gråtig men jag har oxå skrattat till och känt en sån ödmjukhet.
Min Pappa var en ung Pappa...han blev Pappa när han var 20. Vi tyckte det hörde ihop.....1952 och 1972.
Jag var ett efterlängtat barn...svårt att tro men i födelseannonsen som jag har kvar står det:
-Vår Efterlängtade Dotter.
Och jag var nog det, efterlängtad. Jag var ensambarn fram till jag var 8, då Matilda kom April 1980.
Jag fick otroligt mycket kärlek och uppmärksamhet, var även enda barnbarnet fram till då.
Jag är ju en typisk stora syster, men eftersom jag var 8 år när jag fick syskon så anses man som ett "ensam barn"....
Min Pappa var faktiskt helt underbar i min barndom.
Han varen lek pappa. Han lekte ofta med mig, t. om med Barbie och med Dockor. Han gjorde b.la tennis rack till " Barbisarna" av grön ståltråd, sytråd och plåster. Han var otroligt händig och kreativ, han byggde, snickrade, målade och fixade...ALLT för MIG!
Han var väldigt musikalisk, sjöng i band och spelade gitarr.
Han skrev b.la 2 låtar till mig, en som heter " Johanna Maria" och "Johanna, now we celebrate".
Han lärde mig mkt om musik och vi hade samma musik smak, kunde köpa LP ihop, CD senare....
Eftersom han hade en ung musik smak gillade vi Bob Dylan, Chris Rea, Beatles, Imperiet ihop :)
Han lärde mig hata dansbandsmusik, så den musiken kommer jag aldrig spela tror jag.
Han var riktigt snygg min Pappa, måste jag skryta med, tyckte han liknade James Dean som ung och som Stefan Sauk/ Ryan O´neal som äldre.
Kvinnomagnet...som han själv aldrig förstod.
Jag var så stolt över min Pappa, han var min trygghet, min hjälte och min idol.
Han var en väldigt engagerad person och vad som gällde mig. Engagerad i skolan, var Klass Pappa, följde med till skolan ibland och var med och tyckte det var roligt, engagerad i Hem & Skola och politiska frågor. Engagerad i mina aktiviteter, även om det inte var sport....han försökte innerligt med tennis eller handboll....men jag var bestämd: Teater, Kör och Piano.
Alla mina kompisar gillade han och han var ofta glad och rolig.
Han var så otroligt omtyckt av allt och alla och pratade sin Jönköpings dialekt, charmig och glad.
Han hade humör såklart....kunde bli otroligt arg men var sååååå innerligt snäll, hade ett hjärta av GULD och brydde sig om alla, och uppfostrade faktiskt mig med att : alla är lika mkt värda.
Jag tror jag fick följa med på allt....Gick tidigt på Teater, egentligen Vuxen teater, gick på Bio, Doktor Zijvago såg jag när jag var 7..... Fick ofta följa med han på jobbet och blev omhändertagen av hans patienter. (70 talet var lite galet:).
När han jobbade sena kvällar och kom hem....och jag var uppe ville jag alltid tugga hans tuggumi....(han rökte ibland) och såklart smakade tuggumit rök, vilket jag tyckte smakade JÄTTE GOTT!.........Haha.
När jag var sjuk hemma fr skolan, gjorde vi egna Tidningar, såklart med politiska budskap ;) men även artiklar om:
-"Så går det när man bara äter godis, detta hände Johanna 6 år gammal, hon åt bara godis en hel dag och fick sen kräkas en hel kväll".
Han var inte ego på ngt vis, han satte MIG framför allt, när jag var liten.
Tiden gick.....Sen kom mina syskon, mina föräldrar skildes, han träffade ny kvinna m.m. Vi hade våra "svåra" år och jag var besviken på honom etc etc.
Men han var ju såklart min stora Trygghet i livet! Jag hade en Pappa som jag kunde prata med om allt.
Innan han dog och jag var uppe i Kalmar ngr dagar, han var bara 53 men såg ut som 103, men SÅ OTROLIGT FIN OCH VACKER.....så satt jag vid hans säng länge. Vi sa typ Farväl och jag gick mot hissen med Matilda.
Jag fick en panik känsla i hissen, att jag var tvungen att åka upp till honom igen och säja han en sista sak, för vi förstod att det var sista gången.........
Jag sa till honom:
-Pappa jag ÄLSKAR DIG ! och du gav mig en fin och trygg barndom, jag vill bara att allt gammalt groll är glömt och förlåtet???
Då sa han:
-Men Johanna, du var ju min första dotter, vårt första barn, det var ngt så otroligt speciellt!
JAG ÄLSKAR DIG! Min Äldsta Flicka.
Jag kan ångra idag att vi inte stannade de dagarna tills han somnade in....
Jag kan oxå ångra att jag inte åkte upp igen den dagen då han dog, för att ta ett farväl när han låg i ett kapell fridfullt och fint.
Jag har så oerhört många kort och album på mig när jag var liten och på oss! Det är såååå fina minnen.
Och Jag är såklart Lik honom på många sätt, även Måns är så lik hans Morfar i leendet.
Jag Hoppas han tittar ner på oss ibland och ler åt mina galenskaper....för jag är ju trots allt lik honom med mkt.
Jag hoppas han är stolt över alla sina barn och barnbarn!
Jag var så stolt över min Pappa, han var min trygghet, min hjälte och min idol.
Han var en väldigt engagerad person och vad som gällde mig. Engagerad i skolan, var Klass Pappa, följde med till skolan ibland och var med och tyckte det var roligt, engagerad i Hem & Skola och politiska frågor. Engagerad i mina aktiviteter, även om det inte var sport....han försökte innerligt med tennis eller handboll....men jag var bestämd: Teater, Kör och Piano.
Alla mina kompisar gillade han och han var ofta glad och rolig.
Han var så otroligt omtyckt av allt och alla och pratade sin Jönköpings dialekt, charmig och glad.
Han hade humör såklart....kunde bli otroligt arg men var sååååå innerligt snäll, hade ett hjärta av GULD och brydde sig om alla, och uppfostrade faktiskt mig med att : alla är lika mkt värda.
Jag tror jag fick följa med på allt....Gick tidigt på Teater, egentligen Vuxen teater, gick på Bio, Doktor Zijvago såg jag när jag var 7..... Fick ofta följa med han på jobbet och blev omhändertagen av hans patienter. (70 talet var lite galet:).
När han jobbade sena kvällar och kom hem....och jag var uppe ville jag alltid tugga hans tuggumi....(han rökte ibland) och såklart smakade tuggumit rök, vilket jag tyckte smakade JÄTTE GOTT!.........Haha.
När jag var sjuk hemma fr skolan, gjorde vi egna Tidningar, såklart med politiska budskap ;) men även artiklar om:
-"Så går det när man bara äter godis, detta hände Johanna 6 år gammal, hon åt bara godis en hel dag och fick sen kräkas en hel kväll".
Han var inte ego på ngt vis, han satte MIG framför allt, när jag var liten.
Tiden gick.....Sen kom mina syskon, mina föräldrar skildes, han träffade ny kvinna m.m. Vi hade våra "svåra" år och jag var besviken på honom etc etc.
Men han var ju såklart min stora Trygghet i livet! Jag hade en Pappa som jag kunde prata med om allt.
Innan han dog och jag var uppe i Kalmar ngr dagar, han var bara 53 men såg ut som 103, men SÅ OTROLIGT FIN OCH VACKER.....så satt jag vid hans säng länge. Vi sa typ Farväl och jag gick mot hissen med Matilda.
Jag fick en panik känsla i hissen, att jag var tvungen att åka upp till honom igen och säja han en sista sak, för vi förstod att det var sista gången.........
Jag sa till honom:
-Pappa jag ÄLSKAR DIG ! och du gav mig en fin och trygg barndom, jag vill bara att allt gammalt groll är glömt och förlåtet???
Då sa han:
-Men Johanna, du var ju min första dotter, vårt första barn, det var ngt så otroligt speciellt!
JAG ÄLSKAR DIG! Min Äldsta Flicka.
Jag kan ångra idag att vi inte stannade de dagarna tills han somnade in....
Jag kan oxå ångra att jag inte åkte upp igen den dagen då han dog, för att ta ett farväl när han låg i ett kapell fridfullt och fint.
Jag har så oerhört många kort och album på mig när jag var liten och på oss! Det är såååå fina minnen.
Och Jag är såklart Lik honom på många sätt, även Måns är så lik hans Morfar i leendet.
Jag Hoppas han tittar ner på oss ibland och ler åt mina galenskaper....för jag är ju trots allt lik honom med mkt.
Jag hoppas han är stolt över alla sina barn och barnbarn!
Jag saknar dig! Skulle behöva ngn att ringa till och som peppa en och berömma en! Och som skulle hålla på MIG!
Puss Pappa Lennart!
Puss Pappa Lennart!
Kommentarer
Anna Hansson
Så underbra minnen och kärleksfullt inlägg!
Håll hårt i minnena, det är inte all som har sådana!
Trevlig helg!
Anna
Annelie
Så rörande Johanna, underbar läsning om din pappa. Jag minns honom också!..:-) tack även för fina ord! Kramar i massor, Annelie
Karin n
Såå fint skrivet Johanna<3 tårarna sprutar..
Bamsekramar
Veronica
Kram!
Trackback
