Ridtjejjen...ja!
Så gulligt!
Bara det med ridbyxor, stövlar, hästsvans på ryggen och hjälmen i handen...
Jag går bakom Ingrid....och se henne, STOR nu 6 år...springa in till stallet och sadla, trensa (ja, allt vad det heter)....och verkligen gilla det!
JAG var ingen häst-tjej, har alltid varit rädd för alla djur...häst-tjejerna luktade stall...tyckte man i skolan.
Nu tycker jag det luktar GOTT!
Det e så gulligt, det är så ansvarsfullt och fint att se mina barn (de 2 minsta) klappa, leka och vara helt orädda för ALLA djur.
Jag trodde liksom det låg i generna, det där med att "inte gilla djur" i med att även Nils icke en djurvän :)
Jag hoppas Ingrid kommer bli en häst-tjej....nej, hon kommer inte få en egen...jag lovar.
Vi, föräldrar, kan inget om hästar, har varken råd eller tid men jag kommer uppmuntra henne med "hästeriet" och visst kan man väl bli fodervärd, eller vad det heter!
Jag kommer bre smörgåsar till henne och packa hennes ryggsäck och vinka till henne när hon rödkindad ;) kommer cykla upp till stallet, Åkarpsgården!
Min Lilla Ingrid!