Ja...jag kanske skryter lite.
Men det är MIN BLOGG och jag får skryta hur mycket jag vill! Speciellt om mina barn.
Kan förstå om ngn retar sig, men det får jag väl ta.
Måns var som, ovan, mascot på MFF matchen igår...vet faktiskt inte vilken tur i ordningen...5-6:e (skryt igen).
Men han har faktiskt fått vara det ett antal ggr och såklart ÄÄLSKAR det!
Tänk att få gå in på Stadion med 23.000 åskådare med värsta sång/ hymnerna...han säjer själv att det är en härlig känsla!
Att gå o hålla ngn (i deras ögon) stor fotbolls-stjärna, kanske små snacka lite, igår gick han med SUDIC, och det var tydlligen klart godkänt.
Efteråt sitter han med sina MFF polare i sina träningsoveraller och kollar matchen, käkar chips eller godis.
Han är ALLTID på topp när han kommer hem från en sån match, och ja...det kan jag förstå.

BARNEN ja...
Hur kan 3 barn i en o samma familj med samma mamma o samma pappa ändå vara så olika.????
De är rätt tätt i åldern, så de har ju nästan haft samma förutsättningar och uppfostran.
Är det då gener eller vaddå?
Mina 3 barn t.ex är OTROLIGT olika, FAST ändå så lika.
En gemensam nämnare är att de syns och hörs (ja, det är inte alltid så kul..i know...).
De är "Ingvarson-lika" men ändå så olika.
Jag har alltid lämnat pojkarna hur som helst (oj, det lät oansvarligt)..nä men de har följt med kompisar hem utan problem, sovit borta hos släkt o kompisar sen de var små...hur lätt som helst.
Och visst tror man Ingrid ska vara likadan..nä minsann.
Hon tycker INTE om att sova hos ngn annan, nä hon har bestämt sagt ifrån att hon nu ALDRIG mer ska sova borta, ifrån mammi eller pappi.
Idag ringde hennes BÄSTA kompis pappa från dagis o undrade om INgrid ville följa med Isabella hem (ja, det har hon verkligen tjatat om!!!).
Visst säjer jag, och reflekterar inte ens om hon vill.
Efter 20 min ringer Isabellas pappa igen..
-Ingrid är på dagis..... igen!
Ok.....hon hade efter halva vägen blivit ledssen o sagt att hon ville till sin mamma, och när han föklarade att jag var på jobbet, så säjer hon till högt och BESTÄMT att hon minsann vill tillbaka till dagis!
-KÖR MEJ TILLBAKA till dagis!!!
Så snälla I:s Pappa kör henne tillbaka och där hoppar hon av och är HUR glad som helst igen.
Hm....tänker jag.
Men som Nils och jag konstaterade att det är ju super bra att hon, 4 år, säjer ifrån, när det är ngt hon inte vill och alls känner för! Lilla Ingrid!!!
Ja, det är inte självklart att alla är lika, har samma behov, behöver samma regler osv.
Ja, det är himla intressant det!