Torsdag 24/1

Fortfarande hemma med sjuka Ingrid, hon börjar bli bättre men OJ vad förkyld hon varit.
Lilla gumman...man tycker så synd om henne när hon hostar som värsta karln.
Vi har som sagt varit hemma och inte gjort så mkt, målat klart hyllan, och fick ett nytt ryck och fotade en massa till Tradera.
Måns kom hem tidigt efter skolan och Ingrid och jag gick o hämtade Kalle på dagis.
Gick förbi den dära Tapetseraren som skulle klä om stolen/ fåtöljen jag köpte för 100 kr i höstas.
Jag har inte hört ett ljud....och bra känns väl det, eftersom jag just nu inte har pengar att klä om den dära fåtöljen.
Men Nu hade hon då ringt!
Och nu hade hon beställt tyg då....och nu visar det sig att stoppningen (som hon innan tyckte var helt OK inte var så bra som hon trodde innnan).
Jaha, vad ska man göra då?
Jag kan ju inte slänga det dyra tyget och skita i fåtöljen precis...
Så nu ska hon då "stoppa" om stoppningen och fästningen och det kommer ju bli dyrare, så jag har ångest över hur mkt detta kommer kosta!?
En simpel 100 kr fåtölj som i slutändan kommer kosta flera tusen, det går ju inte, och jag vågar inte säja ngt till Nils.
-Vi kunde ju få 2 nya Ikea-soffor (typ) för detta priset.
Jobbigt! Jobbigt!

En annan rolig eller rolig? sak är hur mellanbarnen faktiskt glöms bort sådär mitt i allt.
Kalle, då...
Igår när han gick förbi Måns läxa (de lär sig klockan o dess funktioner) sa han bara sådär i förbifarten:
-Klockan är halv elva!
Vadå! kan du klockan sa vi.
-den andra klockan är kvart i två! säjer han.
Oj, vad duktig tänkte vi! eller iallafall att han bara lärt sig sådär med ett halvt öra eller någonting.
Ikväll när jag la Kalle och han gnällde för Måns satt uppe...
-Men Måns sitter med Pappa och läser läxan lite.
Kom jag på mej själv att fråga Kalle om han kanske oxå ville ha lite läxa, så han kunde känna sig lite speciell.
-Vad är 1 + 1?
-2
Såklart att han kan, tänkte jag, lättaste talet.
Och frågade vidare en massa tal tills jag insåg att Kalle, han KAN faktiskt också.
Han är bara 5 1/2 år men vill väl oxå lära sig och suga åt sig som en svamp.
Man bara tar för givet att stora barnet i familjen kan och VILL lära sig.
Så det var en läxa för oss, INTE GLÖMMA MELLANBARN! DE KAN OCH VILL DE OCKSÅ, OCH DE ÄR MYCKET MYCKET DUKTIGA!
Speciellt säjer Nils så i och med att han själv är mellanbarn, jag är ju äldst, så då tror man ju att man är bäst!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0